Vilhelm Sandvik skriver:
FRIA ORD
Organ för Vassor studie cirkel
Red: E. Rabbén
Red. sek: W. Sandvik
Söndagen den 28 februari 1926 (Wilhelm fyllde 23 år)
Ungdomsföreningen och idrotten
För att vår ungdomsförening skall kunna, som sig bör, göra framsteg och fylla de mångahanda krav, som den fortgående utvecklingen ställer på dem, är det nödvändigt att de på sitt arbetsprogram småningom upptaga nya strävanden, nya intressen, vilka äro av den art, att de kunna befrämja ungdomsrörelsens fortsatta utveckling och värka förnyande där avmattning och stillastående gör sig gällande.
Ett område, där vår ungdom hittills endast i ringa mån varit med om, är idrotten, och dock erbjuder en sunt och förnuftigt bedriven idrott en av de bästa kraftföryngringskällor, som överhuvudtaget finns. Idrotten håller sinnet ungt och spänstigt, framkallar en behaglig känsla av harmonisk jämvikt mellan kropp och själ och bidrager i hög grad till att förjaga tunga orostankar och det i vår tid alltför ofta framträdande misshumöret och den sömniga gråvädersstämmningen, som vill lägra sig över de ungas vardagliga tillvaro.
Det vore därför ett steg i rätt riktning, om vår ungdom mera intresserade sig för idrotten. Därigenom skulle många ungdomar väckas och bli intresserade, vilka förut varit slöa och likgiltiga för föreningssträvanden emedan de inom det trångt utkastade verksamhetsplanet icke funnit tillfälle att omfatta någon speciell uppgift, som mer än andra hade erbjudit lockelse för deras anlag och intressen.
Nykterhetsfrågan står inom många håll på dagordningen, men det är en segsliten fråga, som ännu är långt ifrån löst. Då någonting gammalt skall utrotas, måste det finnas till hands någonting nytt, att giva i gengäld, ty att predika helnykterhet för dess egen skull alena, utan att i stället för dryckesseden ha något annat att hänvisa ungdomen till förströelsemedel, det vill icke utfalla till belåtenhet. Tanken och intresset måste få något annat att kretsa kring i brännvinsflaskans ställe, ty annars går det aldrig väl.
Varför kunde då inte idrotten bliva ett medel att bringa en i supseden varande ungdom in på en annan väg. Något hinder borde ju ej finnas.
Men så kommer frågan om hur idrotten på landsbygden skall ordnas, hur och i vilka former den skall bedrivas för att rätt fylla sin uppgift. Detta är en sak för sig, som fordrar mera utgående utredning och särskådande än vad denna uppsats i och för sig avsetts. Så mycket torde emellertid redan i detta sammanhang böra antydas, att ett uppspirande idrottsliv uti våra bygder icke kritiklöst bör efterapa de former, i vilka idrottslivet i städerna i stort sett urartat till sportfåneri, rekordgalenskap och vad allt de moderna avarterna av idrott må kallas.
Vi borde framdeles bereda oss tillfälle att återkomma till förestående betydelsefulla spörsmål för införande och uttalande i ämnet för att få se om det finns alls något intresse för att kunna uppliva idrotten hos vår nuförtiden sovande ungdom.
-m –k.
Vilhelm Sandvik:
Sju brev från fronten:
Brev från Wilhelm Sandvik till hemmet i Södra Vassor under vinterkriget. Breven har donerats av Alf Grop
Brev nr 1
Hangö den 2 december
Bästa hemmavarande. Jag måste meddela nu var jag befinner mej. Vi har varit en bataljon förlagd i Karis men i torsdags på natten kl. 2 fick vi alarm och måste lasta på tåget, fara ut hit till Hangö. Vi måste vara framme kl. 10. Vi hann bara lossa av tåget och fara till förläggningarna, så när vi satte in hästarna i stallet började bomberna falla ner. Ryska bombplan gjorde under dagen tre anfall. Fönsterrutorna trycktes sönder här och där i staden. Kanonerna ute på holmarna började skjuta och fick dem bort, 2 kom ner. Nu arbetar vi och förbereder att mottaga landstigning mellan varje gång vi springer och tar luftskydd när det ges signal. Jag sitter nu och skriver i skogen under ett träd medan det är luftlarm men ännu har ej några smällar hörts. Vi har grävt åt oss skyddsgropar att springa i. Om nätterna kör vi ammunition från lagren till förläggningarna. Tågen gå natt och dag, för bort civilt folk och hit artilleri och mer folk, kanondunder hörs utanför för var dag. I fredags sköts en rysk båt i sank och en skadades. I går var de snöyra så det var lugnt så vi vågade ut och se staden i dagsljus, vi var en några som gjorde en ridtur omkring ut till yttersta udden, det är en vacker stad, en riktig villastad.
Jag mår annars bra och maten går nog tillsvidare för sig, jag måste sluta att skriva, ty det blir kallt i fingrarna, med hälsningar, Wilhelm.
Adressen är
E / Merivoimat 6. F
Fältpostkontoret 16.
Brev från Wilhelm Sandvik till hemmet i Södra Vassor under fortsättningskriget. Wilhelm var i ”Kvevlaxkompaniet” i JR 61.
Brev nr 2
Vid Svirfloden den 14 september.
Bästa hemmavarande.
Vi är nu framme vid floden Svir ungefär mitt emellan Ladoga och Onega sjön, det har varit hårda strider och tunga strapatser, men när man får dem på farten så far de så att man har svårt att följa efter, nu är vi som vakt vid floden så vi har lite lättare, andra går fram vidare ända till järnvägen, vi har nu börjat ta upp potäter ur kolhos landen och kokar, floddalen är ett bördigt land men är så vanskött att man kan ej beskriva det, förhållandena i
Ryssland är så bedrövliga att om man beskriver som det är så tror folk att man ljuger för här finns fattigdom och elände som man ej förr har sett, varför det skulle vara trevligt ha dem här de som har skrutit av det ryska systemet så skulle de nog ändra åsikt, man kommer till den åsikten att det bör ändras här, jag sänder här ett kort så ni får se hur folket som vi är i beröring med ser ut, de tala finska de flesta.
Vid ett anfall som vi hade när de började med en offensiv hade vi ganska stor manspilla, fast de flesta äro lätt sårade, Edvin Wallén han stupade samt Evert Holmén från Kuni, Ernst Rabb blev svårt sårad, Oskar Öman fick av ett ben, jag fick nå små skråmor av en handgranat men ej av nå betydelse, vi tror att vi ej skall behöva gå längre fram nu när vi är vid den ämnade gränsen, jag fick paketet i går, det är nog bra särskilt smör att ha, för här finns ej något att köpa, djuren som de har här är bara som skrottar, och dåligt med maten får de, de bärgar bara mellan buskarna och stackar höet. Vi väntar nu bara på att det skall ta slut att man slipper härifrån till hösten.
Med hälsningar Wilhelm.
Anm.: Edvin Wallén och Evert Holmén stupade den 5 september 1941.
Brev nr 3
Karelen 3 februari
Bästa hemmavarande. Vi har nu bytt plats och har varit här vid kusten av Karelen en vecka mot öster så att vi hör dagligen dunder från näset och väntar att ta emot någon landstigning, lite lugnare har det varit här hittills, än där vi var förr, ty där var det ingen ro, det har varit mulet nu så de har haft svårt att flyga. Nu har det klarnat upp så det har börjat höras buller igen, vi är inkvarterade i bondgårdar, annars går det bra ty man börjar bli van vid allt buller, arbetet är ej precis strängt men det är mycket vakt- och patrulltjänst, på nätterna måste vi köra och transportera vad vi skall ha. Vi är många här ifrån vår trakt. Alfred Staffans är också, vi har haft bra tur, vår bataljon ty hittills har vi mistat blott 2 man och 2 hästar. Fast ibland har det nog sett hårt ut.
Adressen är nu
/ Merivoimat I/20.
Fältpost 16.
Hälsningar Wilhelm.
Brev nr 4
Karelen den 10 februari
Bästa syster. Jag har nu fått 2 paket, det som var avsänt förr kom i går, där västen och tröjan var, för en vecka sen fick jag vantarna och lappverk. Jag tror att jag ej behöver nå vidare kläder nu tillsvidare ty det är svårt att hålla reda på allt när man skall flytta, ty det är vanligtvis bråttom. Det har tillsvidare gått bra för oss och för tillfället mår vi bra ty det har varit kallt och dåligt flygväder.
Med hälsningar Wilhelm!
Adressen är nu, Soldat S. W.
E / Merivoimat I. 20.
Fältpost 16.
Brev nr 5
Ryssland den 14 augusti
Bästa hemmavarande. Jag fick paketet för några dagar sedan fast jag ej varit i tillfälle att skriva, ty vi har marscherat fram långa vägar nu och befinner oss nu in Ryssland på östra sidan om Ladoga. Byarna som finns här ser primitiva ut, de är byggda i en rad på båda sidor om vägen intill varandra, gårdarna är timrade av runda stockar, precis som en lada, inga planteringar och trädgårdar finns, folket ser bedrövligt ut där de bo i sina märkvärdiga hus, som är byggda allt i ett hus, fähuset under och boningshuset ovanpå med en stege att gå upp. Ni kan nog sända nåt paket ty kosten blir svag att leva med, de små ransonerna som man får, ty de vill gärna bli smärre än större, och enformig, gröt och ärtsoppa, köttet vill vara oaptitligt nu i värmen, annars slarvar de här livet fram som vanligt, riktigt hälsosamt är det just inte att ligga i månatal på marken, mycket kläder kan man ej heller ha ty då orkar man ej bära, man måste ha mycket patroner med sig också men så länge det ej är kallt går det ju nog, fast inte är det just någon lustresa det här tattarlivet.
Med hälsningar, Wilhelm.
Brev nr 6
Ryssland 2 september.
Bästa hemmavarande. Jag fick paketet i går, det var nog bra, ty maten vill ofta bli mycket på vatten, jag har annars en fördel när jag har tänder att äta vilket bröd som helst, fast det ej är alla gånger riktigt bra kvalitet. Vi är här in i Ryssland ännu på samma ställe, vi har nu varit 15 dygn i stridslinjen, bra tur har vi tillsvidare haft, ty vi har ännu små förluster, de blir nog snart rörelse i gång, för de har nu ställt i ordning för ett riktigt anfall, vi hoppas att vi nu snart skall slippa i vila en tid. Ni kan sända ett paket med potatis ty de gör så många och det är bra att få koka och byta om, Holmén och jag är tillsammans och han har fått, så det gick bra att koka åt sig ett extra mål, försök få inlagd nå lite salt fisk så att den står sig, samt sätt ett par bröd så man får byta om och smaka riktigt bröd en gång. En liten flaska saft kan ni sända att sätta på gröten ty den är lite grovkornig och trög att få ner ibland, mjölk börjar man knappast veta hur den smakar. Annars går det efter omständigheterna bra här, nu för tillfället är det vackert väder fast det har regnat förut så då var det kusligt att vara på bar backe i ödemarken in i Ryssland, vi har det nu också lugnt i linjen så jag skriver medan jag ser ibland om någon skall komma och försöka på. I dag kom två över och gav sej, de var Ukrainare och sade att de var trött på kriget. Med hälsningar Wilhelm.
I slutet av kriget for Wilhelm till Sverige, var i närheten av sina kusiner, familjen Öberg på Alnö..
Brev nr 7
Vii, Alnö den 10/11.
Bästa föräldrar, jag skall nu skriva och låta höra var jag finns, jag är här nära till Öbergs, på en liten gård som ägs av två gamla tanter, den ena är 86 år och den andra 62, de har 4 kor och en häst, en lat märr, det är nätt med arbetet och så får jag styra och ställa som jag vill med det. Det har gått sent med att få inskördat här i år, vi tröskade först i onsdags, och ännu finns mycket säd ute här över allt, det har regnat mycket. Här har de inga riar så det är besvärligt att få torkat säden, de har den på hässjor, i många fall har de gamla seder med jordbruksarbetet. Grannen är hästkarl och sportkörare och långt är det ej till travbanan, så man får se hur de kör här, de kör med både varm och kallblodiga hästar, här är backigt så det är besvärligt att köra nå tunga lass, när jag har plöjt så har jag på många ställen måst köra tomt uppför backen och ta endast nedför här går det ju nog bra, tills det blir ordnat så att man kan komma och överta gamla arbetet, om man behöver kläder så finns det nog här, och maten finns även.
Hälsningar Wilhelm.