Vassorbornas dag i häradsrätten

Av Viking Åberg

De 12 februari 1879 behandlades vid Mustasaari och Qveflax socknars lagtima vinterting totalt 13 mål. Fem av dessa gällde vassorbor. För att visa omfattningen och därför att många inblandade finns bland min rötter skall jag referera ett av dessa mål, i domlängden kallad Aktor mot Isak Södergård m.fl.. Rättegången hölls i  Nikolaistad i värdshusidkaren Fredrik Holmbergs gård vid Skolhusgatan.

NN Södergård var 24 år och huvudåtalad då han 1879 blev instämd som svarande. Stämningen hade gjorts av kronolänsman Sandman, jämte tre andra vassorbor som målsägande. Södergård var känd för att röra sig i lagens utmarker. Han hade samma rättegångsdag två andra mål som gällde misshandel, men i de målen var han själv målsägande. Ett av dessa mål slutade i förlikning och det andra avskrevs därför att NN inte infann sig.

Omfattningen av detta mål ger anledning till många frågor. Fyra åtal med kronolänsman som åklagare, tre målsägande och 44 vittnen närvarande vid första rättegångstillfället. Sällskap hade de av de nio vassorbor  som var inblandade i de två andra målen som gällde brännvinsförsäljning. Mitt i vintern tog de sig från Vassor till platsen för tinget troligen nedpackade i slädar. Rymdes alla i åtta slädar? Vad hade de för vägkost med sig? Satt vittnena och målsägandena och diskuterade vad de skulle säga, försökte de övertyga varandra om hur det verkligen förhöll sig? Hade alla rum i gästgivargårdens utrymmen? Det fanns troligen också andra som väntade på att sina mål skulle behandlas. Vid detta rättegångstillfälle, det första av fem, fanns ingen av de svarade närvarande, vilket kanske gjorde umgänget i väntsalen enklare. I de fall då svarande med sina vittnen var på plats kan man tänka sig att det hettade till i diskussionerna. Vi vet av andra rättegångar att brännvin, trots att det var förbjudet, användes för att ge värme under resan och styrka och mod i rättssalen.

Totalt avgavs i detta mål 87 vittnesmål av 85 vittnen under fem rättegångstillfällen. Vittnena var i huvudsak vassorbor men av namnen att döma var några från Maxmo, Kerklax. Kronolänsman bör ha vistats i Vassor under rätt lång tid för att få ihop alla dessa vittnen. Gående från gård till gård med sina biträden försökte han övertala folk att vittna. Alla var knappast så intresserade av att vittna mot den person de fått köpa brännvin och svavelstickor av. Antalet vittnen som inte visste något eller bokfördes som frånvarande visar inte på något större engagemang.

I detta ena mål väcktes fyra åtal. Åtalet om olaga försäljning skulle styrkas av 29 vittnen av vilka 11 ingenting visste. Under denna punkt måste två vittnen hämtas av skjutsrättaren, ett vittne från Kerklax och ett från Vassor. Ena vittnet, Maria Storm, hade intet till upplysning i frågan och andra vittnet hade fått köpa Hoffmans droppar för 50 penni. Det blev en dyr resa för dessa två. De var säkert inte glada över att bli hämtade, speciellt Maria som inget visste om saken. Till Marias ovetskap bidrog kanske att hon själv året innan blev fälld för brännvinsförsäljning och att hon var nära granne till NN. Samtliga frånvarande, åtta vittnen, finns under denna åtalspunkt.

I de övriga tre åtalen var följande antal vittnen inkallade. Tio vittnen skulle styrka änkans misshandel. Av dessa vittnen visste 3  inget i ärendet. I åtalet om bedrivet hor avgavs 32 vittnesmål av vilka 15 ingenting visste. I åtalet om söndrande av fönsterrutor och misshandel avgavs 17 vittnesmål av vilka 3 inget visste.

Hur populär var kronolänsman Sandman. Naturligtvis behövdes han för att upprätthålla lag och ordning, men gick han till överdrift då 67 personer samma dag kallades att resa till Nikolaistad för att svara eller vittna. Att inget veta då turen kom att vittna kan ha varit ett sätt att protestera. Knappast hade åklagaren kallat någon som inget visste i de inledande förhören. Att ”förbarma” sig över allt vad NN ställt till med var troligen ganska lätt så länge länsman var enda åhörare. Steget därifrån till att fara in till stan, svära vittneseden och inför sittande rätt berätta vad man verkligen visste var långt. I gruppen inget visste el. frånvarande finns en liten övervikt för kvinnor men skillnaden är liten.

Första rättegångstillfället, lagtima vinterting 1879 § 99.

Kärande var kronolänsman Emil Sandman, åklagare å tjänstens vägnar, samt som målsägande bondeänkan Maja Kajsa Johansdotter Rabb, bondesonshustrun Fredrika Jakobsdotter Södergård eller Ivar och bonden Jakob Johansson Rabb från Vassor by i Qveflax socken. (Rätta namnet är trol. Jakob Johan Eriksson Rabb vilket är det namn  som används i Jakob Lassus intyg över skadorna. Denna Jakob Rabb återfinns också bland hemmansägarna på Rabb. Han byggde traktens största bondgård.) Målsägande Fredrika Södergård var gift med NN Södergård. Som svarande var instämda NN Södergård men dessutom hans  far, mor, syster, bror och pigan Johanna Sillström, totalt sex svarande, tre målsägande och kronolänsman.

Då rättegången började befanns samtliga svarande uteblivna, ”ehuru de blivit härtill behörigen instämda av nämndeman Johan Erik Östman” tillsammans med stämningsvittnen. Johan Erik Östman var den huvudåtalades kusin och min morfars far.

Åtal nr 1.

Rättegången inleddes med att kronolänsman uppgav att svarande NN Södergård under de sistförflutna åren ”såväl söckne- som helgdagar idkat försäljning av starka drycker och då jemvel bedrivit handel med från Sverige tullförsnillade varor, såsom fosforstickor, halsdukar, väggur m.m”. Södergård skulle ställas till ansvar för brännvinsförsäljning, olaga handel och sabbatsbrott.

Till vittnen kallade länsman bonden Isak Rabb, arrendatoränkan Brita Smeds, hennes son Karl samt döttrarna Hanna och Sofia,  inhyseskarlarna Michel Måsa och Johan Norrgård, inhysesqvinnan Hanna Gästgivars, pigan Johanna Wasberg, inhysesmannahustrun Anna Toppar, bonden Isak Östman och hustrun Sofia, Brita Sandvik, pigan Brita Hvit, bonden Johan Åman, pigan Maria Salomons, bondesonen Johan Södergård, inhyseskarlarna Johan Nygren och Karl Östman, samt pigorna Lisa Hjelm och Anna Löt. Av dessa 21 kallade vittnen var 15 närvarande.

Isak Rabb var vittne nr 1. Han hade av NN Södergård tillbytt sig tre och en halv liter rom samt fem karduser forsforstickor mot en gammal häst. Hanna Södergård hade sett en okänd kvinna som hade en sidenhalsduk som hon sagt sig ha erhållit från Södergårds. Hanna hade tjänat som piga legoåret 1878 hos Södergård men inte sett dem sälja starka drycker. Så fortsatte vittnesmålen. En del vittnen visste inget att berätta medan andra sett eller själva gjort affärer med Södergård. Både nya och begagnade väggur hade han sålt.

Åtal nr 2.

Kronolänsman biträdde bondeänkan Maja Kajsa Rabb emot NN Södergård att denna någon dag i juli månad 1877 ”ute å marken i Wassor by” överfallit klagande och med en påk tilldelat henne flera slag i huvudet och övre delen av kroppen så ett en tand lossnade och blånader uppstod. Som vittne inkallades torparen Johan Esars, bondeänkan Brita Sandvik och hennes dotter Beata, inhysesqvinnan Beata Isaksdotter Wik, inhyseskarlen Erik Storbacka, och bonden Isak Rabb. Samtliga sex vittnen var närvarande. Alla vittnade till styrkande av klagandes angivelse.

Åtal nr 3.

Kronolänsman jämte bonden Jakob Rabb emot svarande NN Södergård ”för det han natten emot lördagen den 30 sistlidne november inslagit tretton fönsterrutor uti klagandes boningsstuga”. Då Jakob gått ut för att söka hjälp hade han försåtligen blivit överfallen av Södergård och då med kniv tilldelats nio stycken blodssår. Som vittnen hade kallats bondesonen Johan Södergård, förre bonde Jakob Ivar, pigan Lisa Storm, arrendatorsänkan Brita Kajsa Smeds och hennes son Karl, bonden Michel Örn, boställsarrendator Abraham Bergman, drängen Fredrik Lundqvist, bonden Isak Wasberg med hustru Eva, inhyseskarlarna Johan Örndahl och Karl Östman, bondesonen Johan Studd och inyseskarlen Jakob Lassus. Alla kallade var närvarande. Vittnena stödde åtalet. Flera hade hört ”klingandet” av de söndrade fönstren och hur Jakob jämrat sig. Andra hade sett såren efter knivhuggen. Jakob Lassus från Vörå, Palvis inlämnade ”af honom skriftligen upprättad förteckning öfver de klagande vid i ifrågakomna misshandel tillfogade sårskador och dess beskaffenhet”.  Vittnet Jakob Lassus ”som plägar syssla med botande av sår, i sådant afseende härvid blifvit af klagande anlitad”. Jakob hade träffat NN Södergård och förebrått honom. Södergård hade svarat att då han en gång kommit att slå så hade han givit med ränta och att om han väckte rättegång om saken så skulle han inte få leva länge.

Åtal nr 4.

Kronolänsman Sandman för talan tillsammans med bondehustrun Fredrika mot hennes man, samme NN Södergård, och ogifta pigan Johanna Sillström. NN har, sedan han för omkring tre år sedan bortjagat sin hustru Fredrika, levt i otuktigt umgänge och bedrivit hor med Johanna Sillström som framfött ett gossebarn och förnärvarande låg i barnsäng. Fredrika anhöll om att deras äktenskap skulle upplösas och att NN skulle avstå hälften av sin giftorätt i boet. Att vittna hade kallats bondehustrun Fredrika Ivar, bondesönerna Johan Wasberg och  Johan Studd, bondehustrun Hanna Wik och hennes dotter Brita samt Brita Sandvik och hennes dotter Beata. Samtliga sju vittnen var närvarande.  Fredrika Ivar (vittne nr 38) vittnade att pigan varit i hennes tjänst och att hon då sett NN Södergård komma ut från den bod som pigan begagnade som sovställe. Hon hade också hört pigan säga att NN var far till barnet. De övriga vittnena stödde föregående vittne förutom att sista vittnet (nr 44) ”visste intet till upplysning i saken”.

Åklagaren anhöll om uppskov för att kalla svarandena jämte uteblivna vittnen. Det blev också rättens beslut. Jakob Rabb bör införskaffa ett läkarintyg över sina skador. Palvisbon Jakob Lassus detaljerade och vackert skrivna intyg över knivhuggen godkändes inte av rätten.

Andra rättegångstillfället, urtima ting den 5 april 1879 § 3

Åklagaren upprepade åtalen och konstaterade att alla utom NN Södergårds syskon, som företräddes av deras far, var närvarande. NN Södergård bestred åtalet om handel. Han hade uppköpt varorna i landet. Åklagaren åberopade vittnena arrendatordöttrarna Hanna och Sofia Smeds, inhyseskarlen Michel Måsa, bondehustrun Sofia Östman och inhyseskarlen Johan Nygren (författaren Anders Nygrens far). Endast Johan Nygren visste något. Då han gjort något arbete åt Södergård hade han i betalning  erhållit ett parti s.k. ”fosforstickor”.